02.30 vaknade jag av att M satt upp i sängen. Huur trött som helst.! Två gånger la jag henne ner igen och bäddade om henne. Sen sov hon till 8 imorse :) min duktiga lilla tjej.

Jag har ju såklart hört varje litet ljud från henne. Försökt haft is i magen och bara gått till henne om hon varit ledsen eller suttit/stått upp.!

Har försökt att tänka att "det där kommer jag inte höra när hon sover i eget rum så jag bryr mig inte om det nu."

Hon är ju smart, för nu vet hon att så fort hon kliar sig så kommer vi. Tar man upp henne så slutar hon på en gång.

Nu får hon klia sig helt enkelt. Hon slutar efter ett tag.. M har ju en dermasilk pyjamas som man kan dra tyg över händerna på, så hon kan aldrig klia sönder sig. 

När hon var liten så fick man ju alltid höra att bebisen känner av om mamman är stressad och skriker bara mer då, men om mamman är lugn och trygg så blir barnet det också.

Jag tror att det är precis likadant nu. Är mamman bestämd med att "du ska sova här" det finns inget annat alternativ så tror jag att bebisen kommer att lita på det till slut.

Men om mamman velar med sitt beslut och helt enkelt inte har bestämt sig för att bebis ska sova i sin säng så kommer det aldrig gå. 

Dom känner att mamman inte är trygg med sitt beslut och hur tusan ska dom då kunna sova gott då ?

Eller var det bara så att pappan inte väckte oss inatt med sitt snarkande ? Haha vet ej.. :) aja snart slipper Mollie bli väckt av oss när hon får sitt eget rum.